Kjell Haglund

BRYT RÄDSLANS KRAFT OCH TA TILLBAKA MAKTEN ÖVER LIVET!

Du säger ofta «jag kan inte», när du i själva verket menar «jag vill inte» eller «det tänker jag inte göra». Du kan verkligen inte göra sådant som att hoppa upp på tak eller springa om en racerbil, men du kan komma över varje rädsla. Det kan vara obehagligt, du kan darra, svimma, svettas och få influensaliknande symptom, men du kan ändå göra det. Rädslan är inte bara en motståndare, den är också en guide och rådgivare.

Det är naturligt och till och med lämpligt, ett sundhets tecken, att låta rädslan lotsa dig genom fysiskt riskabla situationer, där bristande uppmärksamhet eller vårdslöshet skulle kunna leda till svåra skador eller döden. Inte desto mindre bör du uppskatta rädslan för dess viskande eller ropande varningar. Rädslan ropar till dig som en överbeskyddande mor, som du alltid bör lyssna till men inte alltid lyda. Visa det skrämda barnet inom dig större respekt, men mindre lydnad. Det kan ju faktiskt vara klokt eller dumdristigt, hjälpsamt eller hämmande. Uppskatta rädslan som en försiktighetens röst, men se den som en mur att klättra uppför, ett hinder att ta sig över, en utmaning att möta, en maning till handling.

När du märker att du undviker att göra vissa saker därför att du känner rädsla eller motvilja har du mött ditt sanningens ögonblick. Vad ska du då göra? Alla som har upplevt ett sanningens ögonblick, som har känt rädslan och hoppat från flygplanet, gått ut på scenen och satt sig vid pianot eller börjat tala inför en publik eller på annat sätt gått fram till kanten av stupet och hoppat, vet dessa något mer som vi försagda själar inte vet. Att när vi väl är uppslukade av handlingen försvinner eller bleknar rädslan, därför att uppmärksamheten inte längre är inriktad på vad som skulle hända, utan på vad som verkligheten händer. Rädslan kan finnas kvar, men du märker den inte.

Du kanske har upptäckt att ju mer rädsla du känner inför en utmaning, desto större blir känslan av upprymdhet när du har besegrat den. Få ord rymmer större tillfredsställelse än:«Jag klarade av det!» Varje gång du konfronterar din rädsla genom att göra det du vill eller behöver göra, praktiserar du insikt i vardagen. Då det visar sig att rädslan inte är en hindrande vägg, utan en dörröppnare av möjligheter, inte till världens ände, utan till dess början. Ibland måste du hoppa förtröstansfullt i blindo och skaffa vingar på vägen ner.

När det gäller att oroa sig för framtiden så är det oftast onödigt att lägga energi på det som du oftast inte kan påverka eller det som kommer att hända. Oron för framtiden grundar sig på rädslor du bär på. Om du kan eliminera dessa rädslor så kan du leva mera i nuet. Tar du hand om nuet på ett optimalt sätt så blir chanserna betydligt större att du framtiden kommer att utvecklas till den du är.

Som du har märkt är inte alla rädslor lika specifika och klart definierade som att hoppa från ett högt hopptorn eller hålla tal. På samma sätt som en del av oss inte märker när vi blir
manipulerade, utnyttjade eller förförda förrän det bankas in i skallen på oss, kan vi undgå att känna igen rädslans subtila och lömska manipulationer när den uppträder som en vag, knappt märkbar känsla av obehag eller tvivel. Ofta inser vi inte ens att det är rädsla vi står inför, när den uppträder i form av nervositet, tveksamhet, förhalning, motvilja, bristande intresse eller i sin mest lömska form tvivel på sig själv.

Som små barn föll det oss aldrig in att tvivla på oss själv. Allteftersom vi växer upp och börjar jämföra oss själva med andra så börjar vi bilda oss en uppfattning om vår kapacitet. Nästan alla våra uppfattningar om kompetens eller kapacitet härrör från vår tro att vi saknar talang, när vi i själva verket bara saknar erfarenhet. Vi bär alla med oss en kort eller en lång lista på saker vi uppriktigt tror att vi är ganska dåliga på. Vi kan rättfärdiga uppfattningarna med exempel ur vår egen erfarenhet. Men vad som tycktes vara sant då behöver inte vara sant nu.

Kunskap är många gånger nyckeln till minskad rädsla. Det sägs att vi alla är okunniga, men i olika avseenden. På samma sätt är vi alla rädda, men under olika omständigheter. Du och jag kan känna rädsla när vi står längst ut på ett tio meter högt hopptorn i simhallen och funderar på att göra ett svanhopp. Erfarna simhoppare känner dock ingen eller endast svag rädsla i samma situation, därför att ett sådant enkelt hopp inte längre utgör någon risk för dem. Men när de utförde sitt första svanhopp eller när de lär sig ett nytt moment som de inte provat tidigare, känner de också rädsla. Rädslan minskar i takt med att kompetensen ökar. Vår kunskap förbättrar ofta även självkänslan.

Under vår livsresa kanske vår rädsla når det stadium då vi möter varje situation med skräck för vad som kan bli fel. Under vår utveckling lär vi oss bit för bit att övervinna vår rädsla för människor eller för att göra saker som vi alltid har velat göra men inte vågat göra. Successivt lär vi oss att möta en situation, inte så att vi är rädda inför den utan så att vi ser vad den ger för möjligheter. Genom att du utvecklas kan du börja urskilja klart vad du är rädd för och hur du reagerar i början. Lär du dig mer om din rädsla oavsett hur obetydlig eller meningslös den är, så kan du fatta beslut om den istället för att bara reagera på den.

Om du ser tillbaka på några av de handlingar som du utfört under din livsresa upptäcker du att du inte var motiverade av en insikt att lyckas, utan snarare av en rädsla att misslyckas. Om denna rädsla för att misslyckas är förenad med alltför höga förväntningar kan det hända att du försmår tillfällen som du velat gripa, att du blir helt handlingsförlamade mitt i en ny djärv satsning eller kan det föranleda dig att tömma ut din energi på att undvika misslyckanden hellre än att lyckas.

Alla dessa rädslor berövar dig glädjen att utvecklas till den du är. Rädslan att misslyckas eller att uppträda som en misslyckad person kan förfölja dig nog så mycket i din utveckling. Som talesättet säger: «De som satsar djärvt måste ibland riskera att falla» Det ligger ett stort värde i att uppleva misslyckanden, avslag förlägenhet och skam. Du upptäcker att himlen inte faller ner utan att liver går vidare. Och om du fortsätter att försöka fortsätter du att utvecklas.

Rädslan för att misslyckas kan vara hälsosam om den hindrar dig ifrån att ge dig in i saker som du inte passar för eller om den dämpar din storslagenhet. Att du inte vill att något du ger dig in på skall misslyckas är en normal och sund reaktion, som kanske kan bidra till att du känner dig motiverad att arbeta hårdare. Frågan är, hur vet vi när vår rädsla för att misslyckas är realistisk och hälsosam och när den är en ohälsosam rädsla som hindrar vår utveckling och dominerar våra liv?

Ett sätt att komma fram till huruvida vår rädsla är realistisk eller ohälsosam är att prata om den öppet med någon annan eller att känna inåt i oss själva om det känns rätt för oss eller inte och följa den inre rösten, vi kan även ägna oss åt att vara i mental stillhet (meditation) för att få vägledning.

När det gäller rädslor och oro som ligger djupare kan den regelbundna vanan av mental stillhet tjugo minuter eller längre varje dag få betydande effekter på längre sikt genom
att du kommer i kontakt med ditt inre sanna jag som i sin tur innebär att du kommer till nya insikter om dig själv och våra rädslor samt din livssituation, det kan också ge dig en känsla av inre frid som lindrar din rädsla.

Viljan att diskutera din rädsla öppet med en annan människa ger oss också en god insikt. Ofta finner du att du är offer för en falsk rädsla som försvinner när den ställs inför din egen
uppriktighet. Du kanske upptäcker att dina rädslor är normala och att de delas av andra människor och att du behöver arbeta med dem. Det är viktigt att komma ihåg att den som
har det sista beslutet, om du skall lyssna till en speciell rädsla eller inte, är du själv.

En människa som försöker bestämma sig för om han eller hon skall utvecklas, upptäcker kanske att ett sådant beslut är förenat med en del rädsla. Genom att dela rädslan upptäcker du att den är en normal reaktion och att den delas av många andra. Att dela med sig av din rädsla minskar dess makt över oss och ger oss styrka att fullfölja beslut trots att en del av vår rädsla kan kvarstå. Att veta att du inte är ensam och att du inte är den första som ställs inför ett visst beslut kan ge dig den styrka du behöver.

När du utvecklas i rätt riktning försöker du inte bli av med din förmåga att känna rädsla utan snarare att bli av med en rädsla som dominerar ditt liv eller gör intrång på fullkomligheten av din tillväxt och utveckling. När du blir medveten om dina rädslor och står ansikte mot ansikte med dessa har du mer valfrihet när det gäller hur du reagerar på dessa, men det krävs mod. Det engelska ordet för mod, «courage» kommer från det latinska ordet «cor» som betyder hjärta. Alltså kan vi säga att uppmuntra någon är att «använda hjärtat» att ge någon hjärta.

Att göra någon missmodig innebär att vi tar ut hjärtat (på engelska heter det discourage). Rädsla kan göra oss missmodiga. Den kan ta hjärtat ur kroppen på oss och hindra vår utveckling. Modet kan visa sig genom din vilja att ta ett litet steg emot fruktan hellre än ett överväldigande stort steg som du inte kan genomföra. Din vilja att ta en risk i fruktan är ingen liten bagatell. Om du delar denna triumf kan du få en grund att stå på så att du vågar ta flera steg och det uppmuntrar också vår omgivning. Att erkänna de framsteg du har gjort när det gäller att bli fri från den rädsla som dominerar ditt liv, ger upphov till mod och förtröstan när det gäller att bemöta dina rädslor i framtiden.

«Fri från rädsla» innebär att du är befriad från ett liv som är dominerat av rädsla hellre än att du är befriad från förmågan att känna rädsla. När rädslan leder oss fram till en kämpa och fly reaktion så kan det vara farligt och det är mycket troligt att det blir så genom att du är rädd för att misslyckas eller att avvisas.

En regelbunden inventering av den roll som rädslan spelar i våra liv gör att vi vågar erkänna att rädslan existerar. Genom att dela rädslan med andra får du det mod och den tillit som du behöver för att bemöta den samt genom mental stillhet det är två sätt att arbeta med dina rädslor för att komma till insikt och för att hitta din inre sanning och omvandla dem.

Rädsla är en känsla av bekymmer och oro. Jag definierar rädsla som den känsla i vår varelse som driver oss att sörja för vår säkerhet och trygghet. Att bemästra vår rädsla innebär att nå herravälde över den och inte låta sig styras av den. Men hur bemästrar vi den? Buddha föreslår att vi skall kuva, men inte helt eliminera, våra önskningar och behov. Buddhismen rekommenderar medelvägen, att vi skall göra oss lidelsefria. Andra österländska traditioner rekommenderar självbehärskning, kristendomen säger att vi skall älska Gud och Jesus som vår enda frälsningsmöjlighet och de praktiska filosoferna visar på instrument som hjälper oss att kuva våra begär med resultatet att vi kontrollerar det medvetna jaget för att bli det sanna Jaget.

K O Smith säger att «rädslan är frukten av otillräcklig, avgränsad eller förvanskad kunskap och ytterst ett symptom på störd inre harmoni». Vad vi enligt honom behöver göra är att: först slappna av och sedan helt lugnt granska oss själva tills vi kommer underfund med de verkliga orsakerna till våra inre spänningar, våra bekymmer och vår brist på själv behärskning. Då inser vi att allt detta inte har någonting att göra med vårt innersta väsen och inte heller har någon egen oberoende tillvaro, utan parasiterar på våra felriktade tanke energier. Det var lite olika tankar om hur vi kan besegra vår rädsla, även jag har några förslag om hur vi kan gå till väga för att besegra vår rädsla dessa är:

1. Att slå in på en väg som leder till befrielse för det sanna jaget
2. Att ta itu med att omprogrammera vårt liv.
3. Mental stillhet och tystnad (meditation)
4. Börja lyssna inåt, (känns det rätt så är det rätt)
5. Träna upp din närvaro och uppmärksamhet
6. Lär dig att andas rätt.
7. Livs och Självreflektion.

Det jag rekommenderar är ingenting nytt. De har under tidernas lopp framförts i många kulturkretsar och på många olika sätt. Vi måste börja med att studera vårt eget sanna jag. Vi måste undersöka oss själva lika objektivt som vi undersöker en stol eller en maskin. Vilka är våra starka sidor? Vilka är våra svaga? Vilka behov har vi, och vad har vi för önskningar och begär? När vi har kartlagt allt detta, måste vi lära oss avstå från det som vi inte behöver på vår självvalda och medvetna utvecklingsväg.

När vi objektivt studerat vårt eget sanna jag, kan vi ta del av hur andra har gjort före oss. Därmed kan läsningen av filosofiska, andliga böcker och skrifter vara till hjälp samt memoarer och biografier om personer som kommit närmare sin egen inre gudomlighet likaså. Allt detta ger jämförelse objekt. Vi finner att vi inte är unika. På livets väg finns det andra som gjort samma undersökningar, även om det kanske skett på andra sätt. Den kunskap de ger oss bekräftar att vi inte är ensamma. De och vi är spegelbilder av varandra.

Vi sitter i samma båt, och detta faktum behöver vi inse tidigt i livet. Den franske biologen Jean Rostand sade: «En person som alltför tidigt fjärmas från mänsklighetens gemensamma
intressen, utsätts för inre utarmning.» Låt oss därför inte fjärma oss från andra.

Det delfiska oraklet Sokrates gav oss uppmaningen «Känn dig själv», och Platon hans lärjunge påstod att «det liv som inte undersöks, är inte värt att leva». För att lära känna vårt sanna jag och inse vår samhörighet med andra, måste vi ge avkall på vår personliga välfärd till förmån för en alltomfattande kärlek och medkänsla. Besegrandet av vår rädsla är bara ett av de sätt på vilka vi kan uppskatta oss själva och mänskligheten. Vi gör varandra en tjänst genom att visa oss sådana vi verkligen är och vara öppenhjärtiga mot varandra på ett tillits- och kärleksfullt sätt. I sitt första brev säger Johannes (4:18): Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan.

Det finns bara kärlek i universum, dess fiende är inte hat, utan rädsla. Alla negativa känslor som existerar beror på rädsla, och är oftast en fasad för att lättare kunna stå ut med rädslorna. Problemet är att vi som sagt gömmer rädslorna bakom andra känslor, vilket gör dom svåra att finna För att bli lycklig och må som du förtjänar så handlar det om att du först och främst ska hitta dina rädslor som kan gömma sig bakom hat, ilska, avundsjuka, svartsjuka, sorg etc. Nästa gång du känner en negativ känsla, fråga dig varför du känner den, och vart den bottnar. Säg att du hatar en viss människa. Istället för att gå omkring och hata (sprida ännu mer negativitet), fråga dig då varför du hatar. Troligen kommer du fram till att människan i fråga trampat på en öm punkt, annars, hade du faktiskt inte brytt dig. Denna ömma punkt som hittades är din rädsla.

Vi kan säga att den som sårar dig faktiskt hjälper dig. Efter du insett att denne behöver mer hjälp än du, kan du börja granska dina ömma punkter (rädslor). Varför tog du egentligen så illa upp den där gången? Sluta försök bortförklara saker och ting och ta tag i det, jag vet att det kan kännas motigt. Se på dig själv från helt okritiska ögon, granska dig själv utifrån och in. Att bara acceptera att rädslan finns där är ett enormt steg.

De allra flesta rädslor grundar sig någonstans i rädslan av att bli utan. Utan kärlek, utan prylar, utan status, utan mat. Hur blir vi då kvitt denna känsla av yttre behov? Jag skall berätta hemligheten för dig .Att vara fattig på någonting är inte att ha lite, utan att känna det som om man hade lite. Nyckeln ligger i att ändra på dig själv, och sluta försök anpassa världen efter dina rädslor. När någon trampar på dina ömma punkter bör du först inse att det är mer synd om den som trampar än dig själv.

Den som trampar på dig har större rädslor än vad du har och måste hävda sig över dem, och även över dig. Jag ber dig inte älska din fiende, bara granska situationen. Inse att du inte är offret i dramat! Detta första steg är stort och väldigt svårt för många. Låt det ta den tid det tar, men ansträng dig! Inte för din fiendes skull, utan för din egen.

Du är nu väl medveten om rädslans kraft och hur fast vi människor sitter i dess grepp, men du är också medveten om möjligheterna till befrielse. En process som kräver både eget ansvar, insikt, vilja och mod. I detta för mänskligheten nödvändiga arbete finns dock hjälp att tillgå. Denna hjälp finner vi ur en universell gudomlig kraft med vilken vi kan bryta rädslans illusioner och återta vårt sanna ursprung. Denna kraft är kärleken. Kärleken är rädslans motpol. När vi är i kärlek är vi inte rädda, då har vi inget att frukta. Min upplevelse av kärleken är att den bor överallt och att den är mycket mer än bara en känsla. Allt vi behöver göra är att ta emot den och välkomna den i våra liv.

Kärleken är källan till allt som lever och existerar, universums ande. Kärleken läker allt det som en gång blivit sårat. Kärlek eller rädsla, den ena utesluter den andra. I kärlek finns ingen rädsla, i rädslan ingen kärlek. Kärleken blir den avklarnade enkelheten, utan alla problem som kommer genom ditt ego och överlevnads jag. Antingen är du närvarande i den, därmed är du kärlek. Eller så är kärleken frånvarande och då kan man vara säker på att rädslan finns där: För att förlora kontrollen, för att inte vara säker på att leva upp till kraven, för vad andra ska tycka, tänka, känna, göra eller säga. Och händer inte något av det vi är rädda ska hända, börjar vi kanske fantisera om varför reaktionen uteblev. Så sluts cirkeln i jakten på den negativa bekräftelsen vi förtrycker oss med i en missriktad strategi att nå erkännande.

Vi människor befinner oss i en paradox. I vår starka frihetssträvan hindras vi av våra rädslor. Det kan förklaras med att frihet förutsätter åtaganden som mod, ansvar, självkontroll och egenmakt. Frihet är inget evigt tillstånd vi en vacker dag uppnår utan den är något vi dagligen behöver erövra och beskydda. Vi människor har tyvärr svårt att begripa denna paradox, men intuitivt känner vi att det är så det förhåller sig. Därför väljer de flesta av oss att fly friheten och istället följa rädslans väg. Följden blir ett val att förbli ett litet barn eller en arg tonåring istället för att fortsätta växa. Detta är en starkt bidragande orsak till att världen ser ut som den idag gör.

Vägen till att återfinna ditt ursprung är lång och mödosam, men också vacker och fylld med liv. Färden börjar med att illusionerna som styrt ditt liv ses igenom, bilder skapade i vårt falska jags ögon ditt ego. Resan fortsätter med att släppa taget om dina begär, beroenden, vår girighet och egoism som du var tvungen att skapa för att överleva. Istället öppnar du upp och accepterar din djupa sårbarhet vilken alltid legat gömd inom dig. Du läker relationen med ditt inre sårade barn och med ditt sanna jag. Utifrån den platsen kan du sedan med nya ögon möta dig själv och världen. En färd ifrån överlevnad till sanning. En sanning som bor inom oss alla, bara tillfälligt undanstoppad i vårt inre.

Att leva i sanning är inget tillstånd du plötsligt erhåller utan snarare en ny livsinriktning. Du kommer alltid erfara en överlevare inom dig själv, sådana är vi ursprungligen skapta. Låt oss acceptera detta. Vi är trots allt människor i en värld som blivit galen, men som vi alla har möjlighet att påverka och förbättra.

Avslutningsvis hoppas jag att det du läst väcker mod och lust att våga ta ytterligare några steg på färden. Min övertygelse är att vi behöver varandra när våra livsstigar då och då
korsas. Jag önskar dig god resa och på återseende.

Sinnesro bönen
Gud giv mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden

VILL DU VÄXA TILL DEN DU ÄR?

I vår barndom fick vi lära oss att vissa känslor var bra och vissa var dåliga. De bra känslorna var när vi var snälla, tysta och lydiga. De dåliga känslorna var t.ex. ilska, fantasi, envishet och vilda lekar. Alltså lärde vi oss de bra känslorna. Vi ser mammor som skriker och eller hotar sina gråtande små barn. Är du inte tyst nu så får du ingen glass! Hur uppfattar dessa småbarn världen? Jo. Jag måste göra som mamma säger, jag måste vara snäll. Barnet förnekar sina känslor och slutar gråta, mamman blir nöjd. Barnet tänker, jag är fel. Måste vara snäll. Som barn växer vi sedan upp med denna grund tanke att det handlar om att anpassa sig.

Vi människor har en förmåga att fördöma oliktänkande och originella människor. Vi dömer dem beroende på hur de ser ut eller hur de uppför sig. Ingen får gå utanför vårt samhälles kollektiva livslögner. Om någon gör det så skall vi allt visa att de inte är välkomna. Men är det inte insidan som är det viktigaste? Jo, det håller ju alla med om, om vi frågar dem. Men vi människor har en annan förmåga till, nämligen den att vi säger så mycket utan att egentligen stå för det vi säger. Vi har lärt oss att på utsidan skall allt vara snyggt och prydligt. Kan det vara så att vi människor faktiskt i stort sett inte tänker själva utan låter andra tänka åt oss? Är vi bara «programmerade robotar» Ja, till en viss del. I stort sett, JA.

Om vi tittar på vårt samhälle idag så ser vi att våra känslor endast är tillåtna om samhället säger att det är tillåtet. Nu kan vi fråga oss. Varför? Är det så här vi vill leva? Nej! Men rädslan för att bli utanför är så stark att vi anpassar oss hela tiden efter vad andra tycker. Vi anpassar oss så mycket att vi till och med har slutat att ifrågasätta, om detta verkligen är sunt. Vill vi verkligen förtrycka oss själva så här. Vill vi verkligen förneka våra innersta känslor?

Detta har gjort att vi har svårt att säga ifrån, fantasin är blockerad och vi är begränsade i vårt sätt att leva, känna och tänka. Det kommer också att vara så tills den dagen vi bestämmer oss för att finna oss själva. Att kämpa för sin egen frihet är bland det klokaste en människa kan göra. För utan att förstå oss själva förstår vi heller inte andra. Och då är den sanna kontakten bruten. Kvar finns då dessa begränsningar, från vår barndom. Våra programmerade jag som består av våra livslögner och anpassningsförmåga det som vi fått från föräldrar, skolan, släktingar och samhället. Sedan «hjälps» alla åt att upprätthålla detta system och vi söker omedvetet människor som har samma slags begränsningar som oss själva.

Så länge du inte bryter dessa invanda livsmönster kommer ingen förändring att ske i ditt liv. Vad är detta som du så desperat försöker uppnå? Du kommer ingenstans i livet så länge du tror att du «måste» göra som alla andra. Vilket innebär droger, destruktivitet, våld, krig, mobbing osv. Detta kan endast «botas» genom insikt, förståelse, inlevelse och medkänsla.

Det som styr är dina inprogrammeringar från barndomen. Du tänker, så får du ju inte göra eller hur kan hon/han göra så. Men utan våra programmeringar från barndomen så skulle vi vara öppna och fria. Krig, elände och våld skulle inte längre existera. Vi människor skulle mötas på ett ärligare sätt. Vi skulle våga vara oss själva och vårt ursprung är kärlek, ödmjukhet och medmänsklighet.

Utan insikt om ditt inre sanna jag kan du heller inte uppnå den andliga sidan av ditt liv. Liv är att få vara i känsla, tanke, handling. För att veta vilken du verkligen är så måste du först lära känna ditt inre sanna jag. Sen får du inte låta samhällets «tillåtande» styra dig. Utan det handlar om att lära dig att göra det som du känner känns rätt för dig själv. Andlighet ur mitt perspektiv är, att få uttrycka, vara, göra samt agera utifrån vad som känns rätt för mig.

Vi kan inte bortse från något av det, då förlorar vi återigen vårt sanna jag. I t.ex. Indien ses schizofrena människor som högt andligt utvecklade. Vi kan inte stirra oss blinda på vårt sätt att tänka på. Vem säger att andra kulturer är flera år bakom oss eller att dom skulle vara mindre intelligenta än människorna i västvärlden. Kanske det är så att indierna har en kunskap om människan som vi inte har medan vi har kunskap om teknologin. Men vad är viktigast här i livet?

Känslomässig utveckling eller teknologisk utveckling? Visst ligger det en sanning i alla kulturer, vi kan heller inte förkasta eller bortse från andras sanningar. År 3000 kanske mänskligheten har kommit så långt att dom börjar inse att andra kulturer visste hur vi bör leva för 2000 år sedan. När vetenskapen inte kan bevisa mer, då människan inser med förnuft och logik att kärlek inte heller är bevisat men existerar ändå.

Utveckling är något som växer inifrån. Var du befinner mig om en månad, ett år eller om tio år beror på dig själv och att du är 100 % ansvarig för dina val och handlingar, tankar och upplevelser. Det är också viktigt att komma ihåg att du aldrig kan ändra en annan människa, men däremot kan du ändra dig själv. Jag är helt säker. Livet bjuder på ett oändligt antal möjligheter om du bara är öppen för att se dem. Det som ter sig som oöverstigliga problem visar sig ofta, när du fått facit på hand, vara dolda välsignelser. Jag är helt övertygad om att livet egentligen går ut på att vi ska vara glädjefyllda och lyckliga samt att vi ska hjälpa varandra. För att uppnå detta gäller det att lära oss att skapa en inre frid och harmoni som inte rubbas även om världen utanför oss rasar.

Jag tror alltså inte att lyckan finns utanför oss i t.ex. materiella ting eller i form av någon person, utan inuti oss. Sök därför inåt och lär dig att älska dig själv, istället för som många av oss gör, straffa oss själva. Vi är oändligt mycket mer än bara våra fysiska kroppar och det är när vi inte vet eller glömmer bort detta faktum som livet ofta går snett.

De vanligaste hindren för utveckling / förändring är följande:

Livsmönster, Anpassningsförmåga
Vanor, rutiner, automatik, slentrian
Brist på tålamod och uthållighet.
Oklart vad du vill och inte vill.
Brist på konkret handlingsprogram.
Att inte våga eller vilja.
Livslögner, Rädsla
Behov av trygghet.
Önsketänkande, ånger.
Bortförklaringar, dålig prioritering.

Våra livsmönster, livslögner och vår anpassningsförmåga gör det därför svårt att agera utifrån vem vi är, vi har bara en påklistrad fasad. Vi vet inte vilken vi egentligen är under fasaden, det är enklare att bara följa med och befinna sig i centrifugen, och inte gå sina egna vägar för där tror vi att vi vet vi vem vi är och vilken status vi har. Varför inte gå ifrån slentrianen och skapa ett eget liv och inte bara efter omgivningen krav och skapade standard.

Livsmönstret eller din inre trygghetszon är en återvändsgränd den leder till att du fastnar och håller fast dina rädslor, blockeringar, problem, du blir maktlös, trött och uppgiven, du skyller på allt och alla för din livssituation och du ser inga lösningar Du fortsätter att göra som du alltid har gjort, du vet vad du har inte vad du får. Därför vi fortsätter om, om och om igen, även fast resultatet blir lika varje gång ändrar vi inte. Alla människor vill utvecklas, men många vet inte hur de ska göra, de saknar en konkret handlingsplan. Resultatet blir då oftast att vi bara går runt i cirkel och «upprepar livet» om och om igen. Livet blir trist och tråkigt.

Vill du ändra på något i ditt liv, så innebär detta att gå utanför ditt livsmönster det vill säga din inre trygghetszon, och häva dina inre spärrar samt dina inre blockeringar. För att lyckas med detta handlar det om att våga förändra, göra misstag, ta risker, se möjligheterna, hitta nya vägar, släppa dina rädslor och tänka jag vill jag kan, samt det viktigaste att vara närvarande till 100 % på nästa steg som du tar. Se allt du gör som en utmaning, det handlar om att låta bli att låta andra människor bestämma åt dig, det handlar om att ta ett eget ansvar för ditt liv så kommer du att utvecklas till den du i verkligen är.

Besvara följande frågor:
• Vad är dina möjligheter som människa ?
• Vågar du lyckas i din livssituation ?
• Vågar du misslyckas i din livssituation ?
• Vågar du förändra det som inte är bra för dig ?
• Vågar du ta risker i ditt dagliga liv ?
• Vad är din största utmaning i livet just nu ?
• Vad hindrar dig från att leva bättre ?

Du föds med en stor inre styrka vilket innebär att du föds som en hel människa, med de funktioner som krävs för att utvecklas och finna dina syften i livet. Ett litet barns enkla och naturliga resa genom de första åren består av att ständigt upptäcka fler sidor hos sig själv och lära sig nytt. För oss människor är detta en resa som pågår hela livet om vi öppnar våra sinnen för att utvecklas. Som barn har du ägt alla dessa grundläggande kvaliteter, som har så stor betydelse för att du ska utvecklas i livet. Den stimulerande uppgiften är nu att återupptäcka dessa enkla grundvalar inom dig själv och omsätta dem i praktisk handling. Klarar du det så blir livet
roligare, meningsfullt och utvecklande.

Utveckling är en process som fortskrider hela livet om du hänger på tåget med öppna sinnen inför de situationer och de människor du möter på livets stig, öppna sinnen innebär utveckling, stängda sinnen och fastlåsning i vår inre trygghetszon innebär ingen utveckling utan endast att du går tillbaka i din utveckling. Det handlar för dig om att lära dig att utveckling och förändring = trygghet, när du lärt dig detta så känner du dig trygg hela tiden i din utveckling och i din förändring som människa.

Vi människor har problem med att lyssna till vårt sanna jag och bejaka vår intuition. Vi vet att vi tänker fel tankar, men vi har inte förmågan att tänka nytt. Vi fortsätter istället att göra som vi alltid gjort. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Inte speciellt utvecklande och mycket begränsande, eftersom det ju alltid är den som kommit till en egen insikt som bryter sina blockeringar, spärrar och begränsningar. Jag kommer på den här hemsidan ta upp hur du kan utveckla dina mentala och andliga förmågor. Då det är dessa som utgör dina inre begränsningar samt sätter upp dina blockeringar inför dig själv, andra och olika situationer som du ställs inför, du befinner dig i en inre trygghetszon, ditt livsmönster där du både är rädd för att lyckas och för att misslyckas.

Att växa som människa är att hela tiden utveckla nya färdigheter, få nya insikter och att upptäcka mer av sig själv för att därmed bli en mer hel människa All utveckling är en process som fortgår hela tiden i livet om du är öppen för alla intryck och förändringar. Som du vet så blir stillastående vatten snart skämt, medan det rinnande vattnet alltid är friskt och gott.

Därför är det nödvändigt att ständigt ge akt på dig själv, var du befinner dig och om du står stilla eller är rörelse. Att växa som människa omfattar i hög grad också sättet att förhålla sig till fel. Att ha gjort fel betraktas ofta som nederlag och särskilt om andra påpekar dem är det lätt att uppfatta det som personlig kritik. Men att göra misstag är ju som regel en förutsättning för att utvecklas och så småningom göra rätt.

Livets största utmaning. Det är att omvandla din kunskap till att bara göra det, det innebär att du utnyttjar förmågan att agera efter din kunskap, det är då när även de mest lovvärda planer blir förverkligade. Allt är lättare sagt än gjort. Men hur intelligent eller talangfull du än är, är det endast handlingarna som skapar ditt öde. För att fullfölja ett eget löfte eller beslut måste du vara medveten om att leva efter tre ord, Att göra det !

Många gånger söker du genvägar, metoder, tekniker eller olika strategier för att kunna göra en speciell sak istället för att bara göra det du behöver göra. Genom att bara göra det, så återerövrar du friheten i ditt liv. Du har en fri vilja, men din vilja är inte alltid fri. Frihet har ett pris, livet har hinder att ta sig över. För att göra det krävs insikt, hängivelse, ansvar, tålamod, envishet och ståndaktighet.

Svårigheter skrämmer endast när du inte kommit till en egen insikt. Din inre styrka är som en muskel, den blir starkare av att användas, och liksom musklerna behöver den röra på sig och arbeta. Din inre styrka väntar på att bli åkallad, på att bli starkare. Nu har du din chans att åter minnas, bygga upp, väcka och erövra din inneboende styrka. Din inre styrka finns där utan att göra något, det är som en stark häst utan något att göra. Du behöver din inre styrka för att företa din inre resa, du behöver en riktning, en uppgift, ett uppdrag, du behöver ett syfte som betyder något för dig.

Nästan alla har vi genomfört positiva förändringar bara för att snart återfalla i våra gamla vanor, så för varje kliv framåt så följs det som ett brev på posten att man halkar ett stycke bakåt. Det här beror på en naturlig undermedveten ovilja att släppa välbekanta livsmönster. Att bryta en negativ vana eller att etablera en positiv sker i två steg, det första är att lyssna inåt för att få vägledning för att sedan genomföra den önskade förändringen och det andra är att behålla den.

Gamla livsmönster har en tendens att åter göra sig påminda om vi inte kan hålla kvar det nya länge nog för att det ska bli välbekant. Det kan ta mellan tre månader och ett år. Motstånd mot förändringar hör livet till. Förståelse för att det förhåller sig så gör inte förändringar lättare, men du inbillar dig i alla fall inte att det ska gå lätt. Du kan använda dig av din inre styrka för att komma över motståndet.

Rädsla för att misslyckas kan uppfattas som svag vilja genom att den förhindrar framsteg med den tilltalande logiken: «Om jag aldrig gör mitt bästa kan jag aldrig misslyckas, eftersom jag vet att jag kunde ha lyckats om jag verkligen hade ansträngt mig till det yttersta.» Eller också kan rädslan framstå som osäkerhet: «Jag kan göra det men inte lika bra som andra, så varför bry sig om det?» Eller som tvivel på sig själv: «Jag är helt enkelt inte redo än.»

När något behöver göras i ditt liv kan du hitta på många goda skäl till att inte göra det. Men när du tittar upp och ser dig omkring märker du att det fortfarande behöver utföras. För att komma över att du inte vill göra det, eller istället för att sätta upp andra hinder i din väg, sök först upp din närvaro, bestäm dina prioriteringar, känn din förmåga och försök att tänja dina gränser. Handla sedan, för framgång och utveckling reduceras alltid till detta. Lär känna dina motståndare, tillämpa sedan din inre styrka.

Du kan välja någon av nedanstående två grundmetoder för
att bryta ditt livsmönster och ändra inriktning på ditt liv:

1. Du kan inrikta din hela din energi och uppmärksamhet på att försöka omprogrammera ditt sinne, bekräfta din mentala och andliga styrka, frigöra dina känslor och visualisera positiva resultat, så att du till sist kan utveckla självkänsla, självförtroende nog för att demonstrera modet att bekräfta att du är tillräckligt motiverad för att
göra det du behöver göra.

2. Eller du kan bara göra det.

Vardagslivet tillhandahåller många möjligheter att både bemöta och sätta sig över sina inre begränsningar, och därigenom vinna både inre styrka och befrielse. Bli inte ursäkternas mästare, om jag bara hade haft mer tid, mer pengar, bättre möjligheter, andra föräldrar, en mer förstående partner, inga barn osv.

Det handlar om att finna din inre styrka den du inte visste att du hade. Genom att lyssna inåt kan du hitta kraften att härda ut inför dåliga odds eller svåra hinder. Din inre styrka och att bara göra det är en huvudnyckel till en livsinsikt i vardagen. Det skulle vara trevligt om du kunde behärska livet utifrån din fåtölj, nå dina syften enbart genom att tänka positivt eller att använda visualisering. Men kraften att förändra beror inte på vad du hoppas, tänker, känner eller ens tror, den beror på vad du gör. Det kan vara svårt att handla och livet kan vara svårt.

Det är också meningen, i alla fall i ibland, för det är bara det livet kräver av dig som vill utvecklas. Vardagslivet är en form av andlig tyngdlyftning och du är här för att bygga upp din ande. Bara de modigaste själarna kommer till den här jordiska skolan. Och bara själar som är på väg att återuppväckas ägnar sig åt en hemsida som den här.

Om du har läst så här långt har du all den inre styrka som du behöver. Där det finns en insikt av att bara göra det, finns det också en motsatt kraft. Resultat kräver ansträngning, kanske till och med uppoffringar. Även om du vet att något är bra för dig, även om du vet att du verkligen borde göra det, även när du hett önskar att det ska bli verklighet, även om du håller med om värdet av att, känna ditt syfte och göra vad som behöver göras, vinner motviljan ibland över din inre styrka. Så var snäll mot dig själv. Det kan ta tid att väcka din inre styrka.

Det beror helt och hållet på dig själv hur lång tid det tar. Negativa tankar och känslor kan dyka upp, men din inre kraft kommer att växa tills du en dag ett ögonblick, upptäcker att du har gjort något du egentligen inte kan.

Under hela historien har de som åtagit sig storslagna uppgifter, inte bara litat till sin egen inre styrka, utan också till en högre insikt som för den längre än deras egen personliga makt sträcker sig. När vi strävar efter att nå bortom oss själva, även i vardagen, eller när vi kämpar mot dåliga odds eller stora svårigheter, kan vi åkalla en inre styrka. Oräkneliga människor som fört en kamp på liv eller död med alkohol eller andra droger har funnit en inre styrka och insikt. Vare sig du tror på en yttre Gud eller relaterar mer till en universell ande eller din egen livskraft eller andlighet, kan du, genom att underordna dig viljan hos ditt sanna högre jag, din ande eller Gud, finna en oändlig styrka. Den styrkan kan hålla dig uppe medan du börjar försöka att uppnå dina syften,
önskningar.

Som små barn föll det oss aldrig in att tvivla på oss själv. Allteftersom vi växer upp och börjar jämföra oss själva med andra så börjar vi bilda oss en uppfattning om vår kapacitet. Nästan alla våra uppfattningar om kompetens eller kapacitet härrör från vår tro att vi saknar talang, när vi i själva verket bara saknar erfarenhet. Vi bär alla med oss en kort eller en lång lista på saker vi uppriktigt tror att vi är ganska dåliga på. Vi kan rättfärdiga uppfattningarna med exempel ur vår egen erfarenhet. Men vad som tycktes vara sant då behöver inte vara sant nu. Fula ankungar har en förmåga att utvecklas till svanar.

Din inre styrka är en trofast vän som finns vid din sida både under själens soliga dagar och under de mörka nätterna. Den talar lugnt om vad som är viktigt och bra. Du kan lita på din inre styrka för den kommer inifrån dig själv. Vi kan träna hårdare eller vi kan träna smartare. Här följer några enklare, smartare sätt att med inre styrka och insikt färdas i riktning mot dina drömmar.

Lite av något är bättre än mycket av ingenting. Det är troligare att du gör, och fortsätter att göra, det som är bekvämt och enkelt. Det är bättre att vara i mental stillhet (meditera), eller be under 10 minuter varje dag än under en timme en gång i veckan. Tanken på att göra vad du behöver göra, även när du inte känner dig motiverad, kan verka orealistisk och utom räckhåll. Ändå har du tillämpat din inre styrka många gånger, när du har gjort vad som varit nödvändigt på arbetet i skolan eller i hemmet, oavsett om du kände dig energisk,
intresserad eller motiverad.

Tänk efter vilka uppoffringar du har gjort och vilken envishet du har visat prov på för att lära dig en sportgren, spela ett musikinstrument, kliva upp varje morgon för att gå till skolan och arbetet, uppfostra barn eller att bygga upp ett långvarigt förhållande. Tänk på allt du har åstadkommit som har krävt både tålamod och skicklighet under långa perioder, du gjorde vad som krävdes av dig oavsett om du kände för det eller ej, nu gäller det för dig att tillämpa samma inre styrka på den utmaning du nu står inför. Om du är frestad att ge upp, kom ihåg att du aldrig behöver ta mer än ett steg åt gången. Tänk på allt arbete som du lagt ner på att må dåligt, du behöver kanske bara lägga ner en tiondel av allt detta för att förändra någonting i ditt liv för att må bättre.

Enligt gammal andlig lag leder disciplin till frihet. Det här låter som en motsättning, eftersom de flesta av oss tolkar disciplin som det vi inte vill göra och frihet som det vi vill göra. Men de av oss som har uppnått ekonomisk frihet, social frihet, frihet att resa vad de vill, frihet att ta åt oss den kunskap vi vill ha, det har vi gjort genom att lyssna på vår inre vägvisare och genom uthållighet. Den största mänskliga friheten är den fria viljans kraft. Men vi är bara fria till den grad vi har frigjort oss från slaveriet under inre blockeringar och begränsningar.